Hur uppfattas det funktionsmedicinska angreppssättet när man upplever det för första gången? Vi har pratat med Sam, en patient som har tagit hjälp av en av Nordic Clinics rådgivare för sina hälsoutmaningar.
Vad var det som fick dig att söka dig till funktionsmedicin?
Det är svårt att sätta fingret på en enskild sak. Under en tid hade jag dragit på mig allt fler hälsoutmaningar, som var och en var helt okej att hantera, men som tillsammans började kännas betungande; matsmältningsproblem, stress, sömnsvårigheter, trötthet och oro. Ett par vänner hade alla haft goda erfarenheter av att lösa sina hälsoutmaningar med funktionsmedicinsk hjälp. Ingenting fick mig dock att agera, utan jag accepterade mitt tillstånd som det var. Men så drabbades min pappa av en stroke och demens, vilket skrämde mig. Emotionellt blev jag mycket påverkad av pappas tillstånd och jag började fundera på min egen framtida hälsa. Min farfar och farbror hade båda dött i hjärtattacker i unga år. Tanken på att det så småningom kunde bli min sexåriga dotters öde, fick mig att börja tänka på att ta tag i mina egna utmaningar.
Hur upplevde du det första besöket?
Min upplevelse började faktiskt redan innan första besöket. Något som verkligen imponerade på mig var hur mycket rådgivaren visste om mig innan vi riktigt hade kommit igång med vårt samtal. Inför min konsultation hade jag fått ett omfattande inskrivningsformulär skickat till mig. Det tog jättelång tid att fylla i! De frågade om allt, som tex min hälsa historiskt och nu, min medicinska historia, sjukdomar i släkten, vad jag äter, hur jag tränar och så vidare.
Inskrivningsformuläret – var det användbart eller överflödigt?
Som jag sa var formuläret tidskrävande att fylla i. När jag senare kom till kliniken och förstod att min rådgivare redan hade gjort så mycket “hemläxa” kring mig och mina utmaningar, förstod jag att det var grunden för hela processen som vi hade framför oss. Jag var van vid besök på vårdcentraler där läkarna ägnar 10 minuter åt att ställa några frågor och därefter skickar iväg dig med ett läkemedelsrecept. Detta var något helt annat, så personligt i jämförelse! Min rådgivare kändes som en detektiv med siktet inställt på att ta reda på hur just min kropp fungerar och hur vi kan få den att fungera bättre. Och formuläret var verkligen utgångspunkten för det. Hon visste redan så mycket om mig. I slutändan kändes det som ett väldigt tidseffektivt tillvägagångssätt. Att få reda på all informationen i formuläret genom ett samtal hade tagit åratal och hon behövde ha informationen direkt vid uppstarten.
Kändes formuläret som en viktig del i vad som gör funktionsmedicinen individanpassad?
Ja, det tycker jag. Ett mycket effektivt sätt att lära känna just mig och min historia på djupet.
Fanns det något annat som inledningsvis var hjälpsamt?
Första konsultationen var jättebra och det kändes verkligen som en viktig grund för att min rådgivare skulle lära känna mig. Men vad som verkligen imponerade på mig var när jag fick se testresultaten från det första testet jag gjorde, ett DNA test. Det avslöjade flera saker om mig själv som jag inte kände till. En av de mest kraftfulla sakerna var att min genetiska profil bekräftade att jag bär på APOE3/4 genen, som innebär att jag har förhöjd risk att drabbas av hjärt- kärlsjukdom och demens, troligen precis som min pappa. Jag hade visserligen misstänkt att jag min risk att drabbas av dessa sjukdomar var förhöjd, men att se det i mina egna gener var en stark motivationsfaktor till att vilja göra nödvändiga livsstilsförändringar för att motverka att jag drabbas av sjukdom i framtiden.
Utöver inskrivningsformuläret hjälpte det verkligen att känna att alla rekommendationer från min rådgivare verkligen var anpassade till just mig och mina genetiska förutsättningar.
För att läsa mer om hur funktionsmedicin kan hjälpa dig som patient, läs mer här.
